I miss your smile,

And I still shed a tear
Every once in a while
And even though it's different now
You're still here somehow
My heart won't let you go
And I need you to know
I miss you




Två fantastiska inlägg som jag blir glad och ledsen när jag läser, från Ingrid's blogg är detta och detta. Man ser liksom i texten/kommentarerna vilka spår Marcus har lämnat efter sig.

May angels lead you in
Hear you me, my friend?

Tänker på dig.

Nu kanske jag är en ond människa som bara snor inlägg från andra bloggar men jag kan inte säga det bättre själv. Tårarna rinner ner för kinderna, jag är för svag för att åka ut till kågehamnen idag då alla är där. Jag kommer dit någon annan dag, Marcus, jag lovar. Läs [Marcus minnesfond] och [Martinas blogg].

Har tänkt på hela eran familj hela dagen. Men det känns som att imorgon kommer bli ännu jobbigare. För det var då på morgonen jag fick reda på att Marcus hade varit försvunnen sedan middagstid dagen före. Det var då lärarna blev kallade till midgård så fort jag kom till skolan föratt meddela eleverna och mitt hjärta aldrig har slagit snabbare. Det var då lärarna meddelade i klasserna och jag brast mitt i klassrummet, 3 gånger på samma dag. Det var då rykterna gick som jag vägrade tro var sanna. Det visade sig att dom var det.


Blandade bilder (både mina & andras)

Marcus och jag på dagis.


Marcus i fjällen med sin berömda musikmojäng :)

   
Marcus och jag skolavslutningskvällen i 9an.


Allas våran Marcus.


Jens, jag, Emelie, Marcus & halva Joel. Klädpokerkväll.


Marcus i Thailand med familjen.


Bilden som väcker mest känslor. Marcus skoter som hittades i vattnet.

Kan man säga så? Att du fyller 19 år? Jag vet inte, jag vill gratta dig ändå.
Hoppas du har det bra, vart du nu än är. Vi saknar dig. Oändligt.

Idag är det 10 månader sen vi fick beskedet att du var försvunnen. 10 månader sen hela staden sjönk till botten lika snabbt som din skoter hade gjort. Alla funderingar om vart du var och vad som kunde ha hänt. Alla rykten som gick om att skoterspåren gick rakt ner igenom isen, jag vägrade tro att det var dina spår. Jag blev så förbannad på alla som påstod att det bara var att inse. Var så säker på att du skulle inte köra där det var riskabelt. Sen hittades din skoter & någon månad senare hittades även hjälmen. Men vart är DU? Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, Marcus. Har tänkt på dig extra mycket idag.

Where'd you go?
I miss you so,
Seems like it's been forever,
That you've been gone.

Nu tänker jag på dig oftare än någonsin. Så många frågor som aldrig får några svar.
Jag saknar att prata med dig, jag saknar att tjollra på med dig, jag saknar till & med att "webba" med dig. Jag saknar att höra ditt skratt, jag saknar att höra dina dåliga skämt. För några nätter sen drömde jag om dagistiden. Jag var som en "utomstående" människa som kunde se oss två leka och bygga en koja i lekrummet precis som vi alltid gjorde. Jag vaknade av att jag grät så jag knappt kunde andas för som den utomstående i drömmen så visste jag att du var försvunnen nu. Jag saknar dig Marcus. Obeskrivligt mycket.

The thoughts of you always helps me to not feel alone.

Jag saknar dig, alla saknar dig Marcus.
En vacker dag ses vi i paradiset, det är jag säker på!