Nu tänker jag på dig oftare än någonsin. Så många frågor som aldrig får några svar.
Jag saknar att prata med dig, jag saknar att tjollra på med dig, jag saknar till & med att "webba" med dig. Jag saknar att höra ditt skratt, jag saknar att höra dina dåliga skämt. För några nätter sen drömde jag om dagistiden. Jag var som en "utomstående" människa som kunde se oss två leka och bygga en koja i lekrummet precis som vi alltid gjorde. Jag vaknade av att jag grät så jag knappt kunde andas för som den utomstående i drömmen så visste jag att du var försvunnen nu. Jag saknar dig Marcus. Obeskrivligt mycket.