Min storebror heter Alexander och är 22 år gammal, dvs född 2 år före mig. Han har med andra ord funnits hela mitt liv och är den som jag vuxit upp med. Under alla år har vi typ bråkat mer än vi varit vänner men på senaste har vi klarat av att vara sams mestadels. Vi skulle alltid vara varandras motsatser och ifall pappa frågade om vi ville ha pannkaka eller plättar så svarade vi alltid olika svar, bara för att inte vara lika som den andra. Vi har inte speciellt mycket gemensamt egentligen men kan ha kul ihop ändå. Han är en förvirrad kille som har sina mörka stunder men i övrigt är han en fin kille som är hur trevlig som helst och han är väldigt mån om mig.

När vi var 11 respektive 9 år fick vi reda på att vi skulle få ett syskon. Det var det bästa som kunde hända eftersom jag haft "en lillasyster" överst på min önskelista i flera år. Vi slog vad en krona om det skulle bli en pojke eller flicka och jag vann den kronan. En lillasyster som kom att få heta Filippa. Hon är idag 10 år men tror att hon är lika gammal som mig. Hon beter sig iallafall så och är hur kaxig som helst. Mest av allt skulle hon vilja vara den som bor i den här lägenheten, bära mina kläder och vara med mina kompisar. Men utöver det är hon världens finaste lillasyster som jag alltid kommer finnas för. Jag längtar tills hon blir äldre då vi kan börja umgås tillsammans påriktigt. Gå ut på krogen, fara ut och resa eller vad som helst. Bara att kunna låna kläder av henne är väl en sak som jag längtar till ;-)