När jag var liten var jag en väldigt blyg liten tjej. Var oftast glad men när jag blev arg så satte jag mig bakom våran tvättkorg och där kunde jag sitta hur länge som helst och blänga på mina föräldrar som skulle ta mig därifrån. Förstår inte förrän nu hur mycket dom måste ha skrattat åt mig (när jag inte såg såklart). Annars kunde jag rulla på golvet från vägg till vägg också när jag var på dåligt humör. Haha, ni hör ju? Annars så har jag alltid varit snäppet "tuffare" än min storebror Alexander. Jag har alltid gjort saker före för att han ska våga. Hoppade från högsta trampolinen på badhuset när jag var 3 år gammal, åkte alla "farliga" karuseller en gång före för att han skulle se att dom var okej.

Jag var väldigt snäll också, på dagis lät jag aldrig någon vara själv. Alla fick vara med och när någon sa "du får inte vara med!" till någon så sa jag ifrån. Har än idag svårt att vara "dum" mot någon så det sitter väl kvar, antar jag. Jag älskade att leka med dockor och barbies, hade en miljon mjukisdjur som jag pussade godnatt varje kväll och umgicks dag in och dag ut med min barndomsvän Simon - som jag än idag umgås med. Jag kom alltid på massa hyss som han skulle göra och sen när vuxna kom för att skälla på oss så var det ju han som fick skiten eftersom jag "tvingade" honom att göra allt. Och det gjorde han, tro mig! Jag sa tillexempel att han skulle klättra upp på en kaninbur och hoppa på den och även det gjorde han. Haha.

Finns massor att berätta, skulle kunna sitta och skriva hur långt som helst. Mamma & Janne kommer ofta på nya saker att berätta och det är så galna grejer så vi skrattar varje gång.

 

Järngänget. Jag, Simon, Alex och Sofia (Simons storasyster).

Samma här.

 

Som sagt - glad, busig och "full-i-fan"

 

Storebror, jag & kusin.

 

Den här bilden var i tidningen. Jag var på festivalen, åt en sockervadd och fick ett namnhalsband.

 

Som sagt....