Att gå omkring och tro att allt är frid och fröjd när det är långt ifrån bra, det känns ju inte helt okej. Att man ens kan gå omkring och låtsas som ingenting, det förstår jag inte heller. Att veta att någon av ens två närmaste i livet ljuger för en, där brast det. Vad hände med att hålla sig till sanningen?