Jag önskar att man kunde koppla in en sladd i hjärnan så att alla mina tankar skulle komma ut i ord. Idag har varit jobbigaste dagen på länge och då har jag ändå haft väldigt många jobbiga dagar senaste månaderna. Alla dessa onda tankar om mig själv. Har flännat nonstop sen jag kom hem från skolan. Jag hade massa roliga planer inför helgen, station imorgon och festa i umeå på lördag. Vad sätter stopp? Jo, min ekonomi som inte existerar. Eftersom jag inte klarar av att söka jobb så får jag ju inte heller någon som helst inkomst från och med dagen jag tagit studenten. Hur har jag då tänkt ha råd att följa med till Norge i höst? Bra jävla fråga. Varför kan jag inte bara ta tag i det? Ta tag i mitt liv?

Vill.bara.må.bra.

Jag mår illa över hur jag mår. Som dom flesta vet så äter jag i vanliga fall anti depressiva tabletter men det tog slut och jag har inte fått tag på min läkare så nu har jag varit utan i flera dagar. Vilket gör att jag mår allt annat än bra. Det är dom där tabletterna som håller mig i form, som håller mig "ovanför ytan". Sen att höra alla säga att jag är stark, det är bara bullshit. Jag är inte stark längre, känns som att jag helt och hållet har tappat det.

Med tanke på hur lite jag sovit flera nätter i rad så sätter det spår också såklart. Igår när jag påstod att jag skulle göra en tidig kväll så slutade det med att jag somnade ca 02.30. Ikväll ska jag göra en tidig kväll påriktigt och då snackar vi att jag tänker ligga i sängen innan 21.00 eftersom jag ser i kors, så trött är jag. Nu tog orden slut. Hoppas innerligt på en bättre dag imorgon!!