Det finns för många dagar i livet som är jobbiga. Idag är en sån dag då jag bara drog täcket över huvudet imorse och somnade då såklart om. Det resulterade i att jag sov alldeles för länge och har missat hela dagen. Mensvärken är också med oss idag, och den är olidlig. Orkar inte hitta på något som det var tänkt heller för humöret är långt ifrån på topp.

Sen kommer man såklart in på de hemska tankarna om sig själv. Att jag inte duger som jag är. Jag har tagit studenten men jag har inte gått ut med betygen jag hade kunnat gå ut med. Och mycket av det är pga min ångest och ätstörningarna som i sin tur har raderat orken och viljan ur mitt liv. Det har inte funnits någon som helst motivation heller. Anorexin och den feta ångesten - något jag inte ens valde själv - har gjort att mina studier inte har gått så bra som dom hade kunnat gå. And I can't do a damn thing about it. Eller jo, möjligheten till att läsa upp betygen finns ju. Men finns orken? Viljan? Motivationen? Tror jag på mig själv ens? Nej, tyvärr.

Senaste veckorna har varit dom bästa i mitt liv, jag har aldrig tidigare känt mig så levande. Först turkietveckan och sen dessa studentveckor. Nu har dom tagit slut och det gjorde även det glada humöret. Det är så typiskt att när jag för en gångs skull är riktigt jävla lycklig så håller det aldrig i sig.