Önskar att jag hade tänkt smartare innan jag raderade min förra blogg. Där hade jag skrivit långa inlägg om min sjukdom, om hur det var när jag hade det som värst. Där hade jag inläggen jag skrev när Marcus var försvunnen, när allting var som "nytt". Jag hade velat ha kvar dom men pga idioter som hade kommenterat min blogg anonymt och omoget så raderade jag den utan att ens tänka efter.

Jag kan också komma ihåg att jag fick många kommentarer av tjejer som tackade mig, tackade mig för att jag var en förebild som visade att man kunde ta sig ur det där helvetet. Skulle vilja skriva mer personligt om sjukdomen, om mina humörsvängningar, om min ångest nu också men jag får liksom ingen respons av mina läsare längre så då känns det som att det inte ger något.

Jag vet inte ens vilka ni är, ni (ca) 250 personer som dagligen kikar in här. Vilka är ni? Varför läser ni? Vad vill ni att jag ska skriva om? Vill ni att jag ska ha frågestund?