Det finns gränser på vad som är acceptabelt att göra, det finns gränser på vad man klarar av att stötta som sin roll som vän. Jag, till exempel, kan inte stötta något jag tycker är fel, det går liksom inte. Är det inte ärlig man ska vara mot sina vänner så vet jag faktiskt inte vart ordet vänskap tog vägen. Problemet med mig är att jag är tjejen som säger vad jag tycker, även om jag ibland säger saker före jag hinner tänka efter. Det gör i sin tur att det är jag som får skiten fastän det inte är jag som har gjort fel från början.

Vad har jag lärt mig av det här?
- Att hålla käften och störa mig på saker och ting för mig själv.