"Where do you go when you're lonely?". Jag hade alltid ett ställe förut som jag gick till när jag ville vara för mig själv - som ingen visste om. Att vara själv i mitt rum dög inte, det var ändå liv och rörelse omkring mig. Så jag gick ut på en promenad med musik i öronen och satte mig vid en liten bäck. Jag kunde sitta där, strunta i att små insekter kröp fulla mig och att det kunde vara spindlar i mitt hår. Just för stunden var jag inte i skitstaden Skellefteå. Det kändes som i en dröm. Med vatten rinnande nedför den lilla bäcken, solen skinande ovanför och underbar musik i öronen så kunde det för stunden inte bli mycket bättre. Åtminstone inte perioden då jag mådde som sämst. Dom där små stunderna kunde betyda grymt mycket, att bara sitta där och tänka bra tankar. För det är en av sakerna jag har lärt mig - att tänka positivt. Jag lyckas verkligen inte alltid men genom att åtminstone försöka kan man komma långt. Iallafall en bra bit på vägen.