Vill bara säga att jag förstår att ni alla är less det. Det är minst sagt jag också, tro mig.

Jag hatar det här och jag hatar mig själv. Hatar är ett starkt ord men jag fullkomligt hatar det.. Jag kan vara den som är mest taggad på att göra något och sen kan minsta lilla snesteg göra så att jag ångrar mig. Har varit glad och taggad hela dagen men sen slog det om i huvudet på mig och nu vill jag inte längre festa, sitta ute med mina närmsta vänner i solen och dricka, prata, ha trevligt. Jag vill inte längre gå ut på station ikväll och jag vill absolut inte bli full. Det har iofs ingen sagt att jag behöver bli men jag är inte ens nästan sugen på alkohol. Och det har jag inte varit någon gång den här sommaren, hur sjukt??? Kan vara för att jag har legat vaken halva nätterna och spytt efter senaste festerna jag varit på.

Jag skulle kunna offra mig och vara med ändå, visst. Men hur kul känns det att "låtsas" vara glad när man inte är det?

Jag gav upp för längesen...