Vart kommer ångest ifrån? Vad beror det på och varför drabbas man av det?

"När man upplever något som otäckt eller jobbigt kan man reagera med ångest. Hjärtat börjar slå fortare och musklerna drar ihop sig. Man kan känna sig ängslig och orolig, svettas, må illa och få svårt att andas. Ångest är naturliga reaktioner från kroppen, och något som finns hos alla mer eller mindre intensivt. Det är ofarligt, men kan kännas skrämmande."

Det är faktiskt sant, jag brukar känna mig orolig och få svårt att andas, sen stämmer det in att även hjärtat börjar slå fortare och att det känns som att musklerna drar ihop sig. Nu händer det allt för ofta igen och jag tänker inte falla tillbaka till något jag har kämpat mig ur tidigare. Något jag kämpade för att slippa eftersom det är det jobbigaste jag har varit med om. Något jag då och då inte kan förstå att jag utsatte min egna kropp för. Men samtidigt något som jag fortfarande har någonstans i bakhuvudet. När jag ska träffa nya människor så kan inte tankar som "dom kommer inte acceptera mig" låta bli att glida igenom mitt huvud. Att dom ska skratta åt mig så fort jag öppnar munnen för att säga något. Gång på gång. Dock är det jobbigaste tankarna jag har om mig själv. Jag vill bara kunna tro att jag ska klara saker, jag vill slippa vara osäker på om människor verkligen tycker om mig för den jag är. När någon säger att jag ser bra ut så tar jag oftast förgivet att personen i fråga driver med mig. Vad fan ska man göra för att ändra sånna "inställningar" i kroppen?

Tack och lov att jag har min älskade pojkvän som får mig på bättre humör så fort jag rasar fastän han nästan aldrig vet vad det handlar om. Finaste människan i världen.