Simon och jag, vi är goda vänner, fastän mycket olika. Jag är kobent, han är hjulbent, jag promenerar, han kör bil. Fast nej, så olika är vi ju faktiskt inte? Förutom att han har hunnit vara världen runt redan och det har inte jag. Han ska fortsätta bredda sina vyer och drar nu till London för att jobba. Kommer sakna honom massor. Alla andra gånger han vart iväg har man vetat att han kommer hem "om någon vecka" men nu kommer det ta längre tid än så.

Han är den omtänksammaste kille ni kan tänka er, gör allt för en och finns alltid där om man behöver honom. Han är min första bästis, första killen jag pussade och första killen jag nobbade för vi kom in i åldern då man BARA kunde umgås med sina tjejkompisar och det sågs vara "pinigt" att vara med killar. Några år senare hittade vi tillbaka till varandra och det är jag jäkligt glad för!