Jag läser dagligen Hanapee's blogg för hon är en sån tjej som gör en på riktigt bra humör trots att man inte ens känner människan. Hon driver och bjuder på sig själv till 1000 och jag gillar verkligen människor som gör det. Men när hon väl är allvarlig och pratar om något allvarligt så gör hon det bra. Riktigt bra.

Ibland känner jag mig lite borttappad i mig själv. Här är jag, med ett endaste liv att leva, ett liv som man för varje år tycker går fortare och fortare. I det här livet jagar jag efter lyckan, precis som alla andra. Man vill ju ha… kul. Tömmer i mig alkohol, gör mig snygg inför kvällen, siktar mot nån slags karriär, blir uppfylld när det går framåt.

Hela tiden jakten efter uppmärksamhet, bekräftelse och lyckan.

…Men så mitt i all jakt, kliver man innanför dörren, går in till vardagsrummet, också sitter han ju där. Lyckan. Det som alla vinglas, snygga kläder, viktiga jobbmöten och MVG:n aldrig kan ersätta.

Kanske ringer mamma. Man längtar lite hem. En bästa kompis kommer över och man bara finns till!

…Man kommer ner på jorden, som det så klyschigt heter. Man inser att, visst, jakten har sin charm, men när det kommer till kritan så är den riktiga lyckan att få vara med de man ääääääääälskar!