AIK spelade bra i första perioden men sen gick det utför. HV's fjärde mål gjordes på öppet mål eftersom AIK tog ut målvakten. Bara onödigt, dom kunde ha tagit igen det. Meeeeeen that's life. Något som gjorde mig glad på hockeyn var iallafall ett gäng med downs syndrom som satt nedanför oss, att se glädjen i deras ögon när dom får sitta där och heja på sitt favoritlag med en AIK-halsduk runt halsen eller viftandes i luften är obeskrivlig!
Något pinsamt däremot är "mammor" som är på matcherna med sina hockeyintresserade män för att vara i sportbaren i pauserna. Några satt ovanför oss och dom blev bara jobbigare och jobbigare. Kan dom inte "förfesta" någon annanstans? Dom betedde sig som fjortisfulla fjortonåringar. Precis sån som jag själv har varit, haha. Pinsamt när man närmar sig 50 år kan jag tycka.

Nu väntar jag på mat, det kommer sitta väldigt fint i magen vill jag lova :-) Later on blir det antingen brudarna eller ingenting alls, är inte helt kry än och det känns jättetråkigt. Jaja, nu är maten klar så jag tänker inte spendera en enda minut till med denhär beroendeframkallande prylen i mitt knä. GOKVÄLL!